29 juni, 2009

Lycka

Nu har jag upplevt lyckan igen. Jag har tvättat 4 maskiner. Känns jätteskönt! Att orka!

Måsungarna växer och frodas. Kroppen är nästan lika stor som föräldrarnas, men vingarna är kortare. Dom börjar få lite vitt på bröstet. Dom sitter/går och flaxar och kommer nån decimeter.

Även om vi har måsskrik så det räcker, så är det spännande att följa ungarna. Tack och lov så stör skriken mig inte, jag hör dom bara, när jag som nu tänker på dom.

Hittade några bloggar när jag googlade på äggstockscancer. Så jag håller på och läser ifatt några av dom. Jag tycker att min blogg borde varit med när jag googlade, men icke då. Vet inte vad dom går efter.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa och ta vara på en ljuvlig sommarkväll.

26 juni, 2009

Sommar

Ja, nu har det verkligen blivit sommar. Äntligen. Kan sitta och njuta på balkongen sent på kvällen. Verkligen skönt. Men det behöver inte bli varmare än så här, om jag får bestämma, för då mår jag dåligt. Kroppen orkar ingenting då.

Sissi gillar det här också, för då står balkongdörren öppen hela natten.

Nackdelen kan vara högljudda grannar, men det brukar inte vara så ofta nuförtiden tack och lov. Vår innergård fungerar som en resonanslåda. Det låter som om folk sitter på min sängkant.

Jag är otroligt tacksam, att en av mina grannar är sambo nuförtiden. Förr var dom ett gäng, som stod utanför och rökte och med lite eldvatten i magen, så lät dom mer än vanligt. Dom höll på till elva - tolv på natten, innan dom drog ut på krogen. Då var jag så förbannad att det tog några timmar innan jag blev sömnig igen. Då kommer dom TILLBAKA för efterfest. Efter några timmar när värsta ilskan lagt sig och jag började bli sömnig igen. Då går DOM HEM. Så jag kanske fick en timmes sömn eller två, innan det var dags att gå upp och gå till jobbet.

Tack och lov så är det inte så nuförtiden.

Nu ska jag lägga mig och njuta av tystnaden.

23 juni, 2009

Cancervärde

Fick för knappt en vecka sen, svar på cancervärdet. Det hade stigit till mer än det dubbla. Det var ingen höjdare. Det känns inte så! Jag tycker att kaffe är riktigt gott och då brukar cancervärdet vara lågt.

Ska ringa avdelningen och fråga om jag kan ta/lämna proverna några dagar tidigare. Dom kör dom bara på fredagar och jag får behandling på torsdagar. Men är det så att värdet fortfarande stiger, så måste det ju vara bra att få reda på det, så vi eventuellt kan byta cytostatika. Annars tar det fyra veckor till. Får se vad dom säger.

Det pågår spännande saker utanför mitt fönster. Måsungar! Jag bor på tredje våningen (av fem) och måsarna har byggt bo på taket på ett tvåvåningshus. Det började för 20-25 år sedan. Alltid EN unge. Fram tills för några år sen. Då var där plötsligt TRE stycken.

För några år sen, när dom var halvstora, så blev det ett himla väsen en morgon mellan kl.5-6. C:a 15 måsar skrek för allt dom var värda i en hel timme. Höll på att bli tokig(-are). Men sen var det bara två ungar kvar. Vad som hände lär jag aldrig få veta. Men sen har det varit 3 ungar. Undrar om det är samma fåglar som kommer tillbaka varje år? Först var det en måshona, som bara fick en unge och sen har platsen övertagits av en som får tre ungar?

Första gången jag såg en unge på taket, så tänkte jag: "Hoppas du klarar dig lilla vän", sen var det som en annan röst fyllde i "och blir en sån där stor skrikande mås", ooops.

21 juni, 2009

Midsommar

Hoppas att ni också haft en jättefin midsommar.

Sen i torsdags har jag varit långt borta i oävla (stavning?)(=långt från all ära och redlighet). På andra sidan Kil rentav! Mitt ute i skogen i Tolita. Midsommarafton var det solsken hela dagen. Helt underbart! Det började regna mellan nio o tio på kvällen. Igår var mest mulet och lite regn, men idag har det varit jättefint.

Jag var så nervös, för jag skulle släppa Sissi lös, UTOMHUS. Hujedanemej! På torsdagen visade ingen av katterna intresse av att gå ut, förrän senare på kvällen och då fick bara dotras katter gå ut. Jag har alltså varit hus- och katt-vakt.

MEN på midsommaraftons morgon var det dags. Katterna gick ut strax efter åtta. Dotras katter kom och gick under dagen. Förra året så var Sissi borta som mest tre timmar, innan hon kom till husvagnen och kollade att jag var kvar. Nu var ju husvagnen borta med husfolket.

Så jag lyckades att hålla mig lugn, till fram emot åtta på kvällen. Då började jag bli övertygad om att det hade hänt nåt. Så då började det bli jobbigt. Men jag gjorde mig i ordning som vanligt vid tiotiden för att krypa till kojs. Det sista jag gjorde, var att jag tittade ut på altanen OCH SÅG ett par svartvita fötter under fåtöljen. Då vågade jag andas ordentligt igen. Om jag inte har börjat göra mig i ordning vid tiotiden här hemma, så kommer hon och säger till mig att, hörru du, nu är det läggdags. Undrar om det var samma klocka, som fick henne att agera då också. Igår kom och gick hon som dom andra katterna under dagen, och det kändes väldigt bra.

Jag har mått bra. Jag har inte haft ont. Så det har varit underbart avkopplande och jätteskönt. Tänkte innan på vad jag skulle göra, ifall jag fick så ont så jag behövde en spruta. Man kan ju börja med att vara förutseende! Det enda jag vet helt säkert, är att jag får ont i magen av svamp. Så det borde ju varit enkelt.

Förr när jag åkte till Stockholm, så unnade jag mig alltid en burk kantarellost, det var väldigt lyxigt. Jag har inte hittat nån sån på säkert ett år. Nu hade dotra köpt en åt mig. MMMMMMMmmmmmmmm, vad gott det var. Hann äta både kvällsmat och frukost innan jag kom på OJ OJ OJ, kantareller ÄR SVAMP! Jag blev otroligt förvånad över denna upptäckt. Nu är det ju ingen fara, för vi vet ju att är det nåt som heter nåt särskilt, "kantareller", "jordgubbar", "fisk" eller vad det vara månde: så innehåller det inte så värst mycket av den varan. För en gångs skull är jag tacksam för detta. Även om jag fortfarande tycker att det är lurendrejeri. Logik och min hjärna har inte alltid varit vänner, sen jag fick ME och cyton har ju inte gjort saken bättre.

Så jag kan inte ta åt mig hela äran av att det blev så lyckat. Nån där uppe måste gilla mig...

16 juni, 2009

Katten

Katten är tyvärr ingen ledarhund, så dotra får hämta och köra hem mig (hade hoppats på Färdtjänst). Jag ska vara hus- och katt-vakt över midsommar. Dom ska låna min husvagn. Hoppas det blir gott väder att vara ute i, när jag för en gångs skull har möjlighet.

Det finns inga perfekta människor. Inte djur heller tror jag. Inget djur har som människan förstört planeten, dock.

Mina "karaktärsdefekter" tänker jag hoppa över och istället prata om kattens. Hon har bara ett fel egentligen. Men det kan vara nog så illa. Hon kissar inne, när det är nåt som inte passar. Då kissar hon i sängen eller på pläden i soffan. Förstår inte det där med sängen, för hon sover ju i den också.

Det var så hon fick mig att förstå, för några år sen, att hon hade urinvägsinfektion (eller liknande). Det var ju bra.

Jag köpte "kristaller" isf kattsand (mycket praktiskt för mig) och då blev det ett väldigt pinkande i sängen. Och när jag la handen på kristallerna kunde jag förstå henne, det var VASST. Kattens trampdynor är väldigt känsliga. Så fort jag bytte till kattsand, så slutade hon att kissa i sängen.

Jag fick hjälpmedel för ett tag sen. Bl a en grej att lägga tvärs över badkaret och så köpte jag en matta att lägga i badkaret, så att jag inte halkar. Hon tycker inte att mattan ska ligga i badkaret! Så hon kissar på den. Jag sköljer av den, lägger upp den så den får torka och lägger ner den igen. Och hon kissar igen. Men jag ger mig inte. Mattan är ju av plast så det är ju bara att skölja av den. Inget blir ju förstört. Får se vem som tröttnar först.

På tal om trött, så är det just det jag är, upp till 1½ vecka efter behandlingen. Plus att jag mår illa. Inte så det händer nåt, men det är inget roligt att må tjyvtjockt. Ska nog häcka framför TV:n en stund...

14 juni, 2009

Livet efter döden...

... det är en av dom få saker, som ingen egentligen vet nåt om. Hur mycket jag än tror på ett liv efter detta, eller flera liv rättare sagt.

Jag tror att vi själva väljer, vad vi ska lära oss i nästa liv och det är först när vi är tillräckligt ödmjuka, som vi får gå vidare till andra nivåer och slutligen "komma hem". En plats som endast består av kravlös kärlek.

Jag har mig veterligen aldrig haft en "nära döden-upplevelse", ändå känner jag att jag har varit där. Och jag har haft hemlängtan sen dess. Därför är jag inte på något sätt rädd för att dö (för att det ska göra ont = ja, döden som sådan = nej). Det är inte på nåt sätt detsamma som att jag vill dö idag. Dödslängtan jag hade förut, har heller inget med detta att göra. Men jag tog för några år sen ett beslut på, att hur länge jag ska leva, det är inte upp till mig, utan till min högre makt (=jag ska inte ta livet av mig). Sen är det naturligtvis upp till mig, att ta emot den hjälp jag kan få, för att överleva så länge som möjligt. Känns lite rörigt, hoppas ni förstår. Nån som undrar nåt, hör gärna av er.

Jag är väldigt trött ett tag efter behandlingen. Igår sov jag mellan fem och sex och hade det inte varit för Rapport, så hade jag väl inte kommit upp än. Men det är 3½ vecka kvar till nästa behandling, så jag ska inte klaga. Det blir förhoppningsvis bättre om några dagar.

Hörs ...

13 juni, 2009

Döden

Hej.

Döden har kommit upp som tema i andra bloggar och jag blir påmind om hur det var...

Under några år i början på 2000-talet, så hade jag en väldigt stark dödslängtan. Det handlade inte om, att jag inte ville leva, utan att jag inte ORKADE leva. ME:n + utbrändheten gjorde att jag var så trött. Jag var med min dåvarande kille och hälsade på hans mamma på ålderdomshemmet. Hennes kompisar var två pigga damer, som inte behövde har dåligt samvete över allt som dom inte gjorde. Jag var så avundsjuk på dom, att jag förmodligen var grön. Det är inte normalt att vara avundsjuk på nån som bor på ett ålderdomshem, när man själv inte ens har fyllt femtio.

Depression pga utbrändhet är inte samma sak som "vanlig" depression. Det börjar med att man slutar göra roliga saker, för kraften finns inte till allt man vill. Plikten framför allt, har jag fått lära mig. Alltså plockade jag bort det roliga. Vilket gjorde att jag inte fyllde på med den sortens energi. Vilket gjorde att jag blev ännu tröttare. Och så vidare.

Jag var stolt över mig själv, varje morgon jag tog mig upp och gick iväg till jobbet. Jag har aldrig varit morgonpigg, men tidigare så gick jag upp och så var det inte mer med det.

Jag blev kvällstrött. Livet blev jobbigt. Dåligt samvete över allt som inte blev gjort. Totalt meningslöst att leva. MEN jag hade en tonårig dotter och jag kämpade för att hon skulle slippa leva med vetskapen att mamma begått självmord. Har länge vetat hur jag skulle göra, om jag skulle ta livet av mig.

Motade bort tankarna på självmord, så fort dom dök upp. En gång blev jag riktigt rädd. Vi hade möjlighet att hyra företagets lägenhet. Det gjorde jag 3-4 dagar ett par gånger om året. Och just då, med några lediga dagar framför mig, så mådde jag riktigt hyfsat. Men så dök tanken upp: "Om jag arrangerar det som en olycka, så behöver inte dotra leva med, att mamma tagit livet av sig". Det var så fruktansvärt stark och tydligt att det skrämde skiten ur mig. Ursäkta uttrycket.

Jag köpte katten i slutet av 2003 och efteråt så har jag förstått, att eftersom dotra klarade sig så pass bra (bodde ihop med en bra kille), så måste jag ha nåt annat som höll mig vid liv. Så jag var tvungen att vara kvar. TACK OCH LOV! Efter att ha jobbat hårt med mig själv en längre tid, så lärde jag mig att älska livet. Numer tackar jag varje kväll, för att jag har fått uppleva känslan av att verkligen vilja leva.

Idag är tacksamhet och ödmjukhet mina ledord. Det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Bara det att vara född i Sverige. Jag får pengar till mat och hyra, fast jag inte orkar arbeta. Det är inte mycket pengar, men jag kan äta mig mätt. Högkostnadskydd både för läkarbesök och medicin! Fast jag förstår inte att tänderna inte tillhör kroppen.

Jag och katten har tak över huvudet. Inte bara det, vi bor riktigt bra, även om man inte kan få allt. Katten ja. Det är ett kapitel för sig. Kommer så småningom.

11 juni, 2009

Behandling

Idag har jag varit och fått behandling och tömt magen. Réne, läkaren är väldigt duktig på tömning. Först får jag en smärtstillande spruta på sidan av magen (det är det som gör ondast), idag gick det jättebra, sen, nästan på direkten så tar han en skalpell och skär ett snitt ½ - 1 cm brett. Där kör han in en slang bl.a. genom bukhinnan som inte går att bedöva, men å andra sidan känns det bara som ett lätt tryck, och sen syr eller tejpar dom fast slangen, som går till en påse som dom byter. Vätskan flyter alltså löst omkring i magen under midjan där tarmar, livmoder och sånt finns.

Dom tömde mig på drygt 5 liter idag. Det är rekord. Jag är liten och smal. Smal var nog önsketänkande, men jag har varit det större delen av mitt liv. Ändå har jag inte haft ont av magen (bara sett och känt att den varit stor och hård), förrän i förrgår. Då värkte det av och till hela natten. Stod inte ut längre än till framemot 04.00 Så jag larmade och då kom dom och gav mig en spruta. Sen jag fick larmet har det fungerat väldigt bra, fram till igår förmiddag. Jag larmade kl.10.00 och dom ringde tillbaka 5 minuter senare (gör dom ibland). Jag kunde inte svara, för jag spydde som en fontän. Sen HÄNDER INGENTING förrän kl.13.00, när det ringer nån. Smärtan försvann när jag spydde, annars hade jag larmat igen efter ett tag. Men om jag larmar och sen inte svarar när dom ringer, så får dom inte SKITA I DET! Jag kunde legat medvetslös eller vad som helst. SÅ FÅR DET INTE GÅ TILL! Känner mig inte så värst trygg med larmet längre. Jag ska ringa min sjuksköterska imorgon och fråga vart jag vänder mig, för sånt FÅR BARA INTE HÄNDA. Det kunde faktiskt handlat om liv och död.

Som ni förstår är jag mycket upprörd. Ska försöka lägga det åt sidan, tills jag pratar med sjuksköterskan. Ska istället glädja mig åt att det är NIO veckor sen dom tömde mig sist. Vanligt är 3-4 veckor och kortast är nog 12 dagar. Att det fylls på sakta, är samma som att cancervärdet är lågt, OCH att jag tycker att kaffet är gott.

Inlägget tog musten ur mig totalt, så jag avslutar här.

09 juni, 2009

Klippning

Det finns många konstiga uttryck. Att man går och klipper sig. Jag går inte och det är inte jag som klipper mig. Det har jag gjort en gång och jag lovade dyrt och heligt, att aldrig göra det igen.

Till barn, på ålderdomshem, på lasarettet mm så sägs det: VI ska gå och kissa, det skulle se ut det! VI ska bada. Det är ett jädra viande. Och den som säger det, gör ju inte den saken. Undrar var det kommer ifrån?

Jag är jättenöjd med klippningen. Frisörskan har sagt flera gånger att håret har blivit tjockare. Idag är nog första gången jag har sett det själv. Mitt hår har blivit mörkare och lockigt efter att det kom tillbaka. Nu är det bara 1 cm långt, förut var det 2.

Jag var och lämnade blodprover också, inför cyton på torsdag.

Eftersom jag hade tid över mellan prover och klippning, så åt jag dagens på min favoritrestaurang, Freden. Är svårt att välja mellan mandeltorsk med mos och fläsk med bruna bönor. För ovanlighetens skull så vann bönorna.

Köpte jordgubbar, så nu har jag vräkt i mig halva paketet ihop med turkisk yoghurt blandat med vaniljsocker. Jag tycker att det är SÅÅÅ gott.

Ikväll är det säsongsavslutning på mitt favoritprogram: Brothers and sisters. Mycket spännande.

Jag och syrran har pratat om att gå ut och äta. Få se om jag kan lura med henne ut imorgon. Om hon inte har annat för sig eller det regnar.

Det spörs.

08 juni, 2009

Frisk luft

Idag fick jag frisk luft tack vare syrran. Vi var och kollade på Sandgrundsudden. Halva är iordninggjord, resten ska bli klart till hösten (tror jag). Det var fint, det som dom hunnit med, även om det inte går att jämföra med Stadsträdgården.

Sen har jag gjort min (recept från syrran) nötblandning. Jag rostar nötter och häller på kryddor. Blir fantastiskt gott.

Har köpt mer till balkonglådan (kantlobelia, har pelargoner sen förut), men så långt har inte orken räckt och den lär nog inte göra det ikväll.

Imorgon ska jag klippa mig eller rättare sagt, frisörskan ska få göra det (har gjort det själv en gång och lovat dyrt och heligt att aldrig göra om det). Det är egentligen inte långt, men sen håret kom tillbaka, så har det blivit lockigt, vilket bara gör att det ser bösigt ut.

Imorn ska jag lämna blodprover inför cyton på torsdag.

Dammsuga behöver jag fortfarande. Vill att mattan på balkongen (vanlig grön som ska likna gräs), ska vara torr. Förra sommaren luktade det illa när jag dammsög, men tänkte inte på att det hade med dammsugningen att göra. Men nästa gång luktade det lika illa. Så då luktade jag i påsen. FY fasen vad det luktade illa. Det var mögel. Då hade det funnits regn på mattan tidigare, som gjorde att det möglade i påsen. Inte särskilt hälsosamt. Så det försöker jag undvika numera.

Ja, sen har nästan hela veckan gått.

06 juni, 2009

Idag...

... har jag äntligen varit och röstat. Passade på, eftersom jag skulle köpa blommor på torget. Det var bara det, att det fanns inga knallar på torget idag, så jag får vänta till onsdag. Jag har tidigare köpt 3 pelargoner till balkonglådan, men jag vill ha något emellan också.

I förrgår kväll var jag ute och åt. Jag är så tacksam, när det är folk jag kan vara mig själv tillsammans med. Det var obehagligt hög ljudnivå, men trevliga servitriser och god mat. Det bör iofs vara gott när pasta kostar 149:--, men det finns ju inga garantier.

Blev tipsad av en vän om en blogg, som jag nu håller på att läsa ifatt. Det tar några timmar per år. Ja. den här tar nog längre förresten. Jag har läst 2 månader på 2 timmar.

Det är intressant med andra människors öden. Blir ofta påmind om vad mycket elände jag slipper.

Det står still i huvet, så jag ska stänga för ikväll.

04 juni, 2009

Halvfart

Ja, idag har allt gått på halvfart. Jag tänkte gått och röstat och jag tänkte dammsugit, men det blev ingenting. Jag ska bort ikväll, annars hade jag nog tvingat mig till nåt av det. Men jag vet, att hade jag tvingat mig, så hade jag inte orkat ikväll, utan ringt återbud. Det är så sällan som jag ägnar mig åt nöjen, så jag försöker prioritera det idag.

Jag arbetade en kort tid, innan jag fick cancer, för Röda Korsets Telefonjour, så det är dom tjejerna och killarna jag ska gå ut och äta med idag. Det är människor jag tycker om och kan vara avslappnad ihop med. Det är nåt jag i vanliga fall har svårt för.

Tack vare Pysan, så har jag läst en artikel om äggstockscancer. Att en kombination av 2 cellgifter ger 18% bättre överlevnad vid återfall, 11,3 mån isf 9,4 mån. Alltså 2 månader. Första tanken var att det kan ju kvitta! Jag trodde ju på Gudskelov först. Nästa fredag är det 15 månader sen mitt återfall. Vad är det man säger: "jag lever på lånad tid". Så det är skrämmande, samtidigt som jag är tacksam.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning för den stora utekvällen...

03 juni, 2009

Äntligen...

Jag har så länge varit sugen på stekt fisk med sötsur sås. Idag bjöd dotra på detta till lunch. Gudagott!

Härligt att träffa henne och barnbarnet. Det är visserligen bara 3 dagar sen (Mors Dag), men det är ljuvligt i alla fall. Det brukar vara 1 - 2 veckor emellan. Är mycket tacksam för att Färdtjänst finns. Annars skulle vi inte ses så värst ofta.

Det står still i skallen. Blir väldigt trött av att vara borta 6 timmar. Så jag ska nog sätta mig framför TV:n och slöa.

02 juni, 2009

Tvätt

Hipp, hipp, hurra! Jag har tvättat idag. Alldeles själv. Känns helt fantastiskt. Visserligen bara 2 maskiner samtidigt, men det betyder 3 turer till källaren + en på förmiddagen för att kolla om det var ledigt. Det var det först efter kl.18.00, men skit samma. Jag tog mig ner i källaren och tillbaka upp. Hänga lakan i torkrummet kan jag glömma, men jag kanske kan hänga dom här uppe i badrummet?
Det är väl första gången jag blivit lycklig av att tvätta!

01 juni, 2009

Snabbis

Kommer jämt in och hälsar på mig själv en LITEN stund. Har haft besök av syrran och hennes kompis. Kompisen har jag inte träffat på jättelänge, så det var roligt.

Jag har varit nere i källaren! Det är stort för mig. Hade INTE klarat det för några månader sedan. Psykiskt stöd av syrran och kompisen, tänk om jag inte tagit mig upp, det blir ju 2 trappor isf 1. Det var inte så stor ansträngning som jag trodde. HÄRLIGT! Kanske jag vågar mig på, att tvätta själv. Vi får se ...