31 maj, 2009

Lagom

Har varit i Stadsträdgården idag igen.

Min dotter och barnbarnet har varit och hälsat på mig idag. Vi var ner till stan och åt glass. Ett av dom få ställen, som hade min favoritglass, GB:s lakritsglass (kulglass) förra året, men INTE i år. Vad besviken jag blev. Så besviken, så jag tog mjukglass istället, i ren protest. En sån där vansinnigt, löjlig protest. Den enda som blev drabbad var ju jag. Men det är inte synd om mig. Mjukglass är gott det också.

Sen gick vi till Stadsträdgården. Betydligt mindre med tulpaner än igår. Kan värmen göra så mycket på EN DAG? Det var fortfarande vackert och det finns mycket annat att titta på. Men det var skönt att träffa bägge två. Bägge hade växt. Barnbarnet hela han och dotra över magen. Det händer mycket på 3 veckor.

Är så tacksam att jag får må så bra, som jag gör. Är 1½ vecka kvar till nästa behandling, så jag hoppas att det inte tillstöter nåt annat.

Skinnet ovanpå underarmarna är väldigt tunt och ömt. Konstigt ställe att vara öm på!
Försöker vara duktig och smörja ofta, tycker det har blivit lite bättre. Kroppen förvånar mig ibland. Cyto och även annat av medicinerna, gör att man blir hård i magen. Jag som alltid har varit hård av mig själv, jag har blivit lösare istället. Mycket märkligt. Men det är bara att tacka och ta emot.

30 maj, 2009

Ännu mera sommar

Så otroligt ljuvligt det har varit idag. Jag och min syster var i Stadsträdgården och det var helt underbart att sitta i skuggan. Min älskade syster hade kaffe o kaka med. Gud välsigne henne.

Kommunen har gjort väldigt fint med blommor, framför allt tulpaner just nu. Gullregnen blommade och doftade. Forsätter värmen, kan man säkert gå dit varje dag och hitta nya saker som slagit ut.

Temperaturen som varit idag är helt i min smak. Förr kunde jag inte få nog. Efter att ha frusit hela vintern och våren, var det största lycka att ligga på badstranden och bli varm ända ini. Enda gången jag kände att nu börjar det bli tillräckligt var på Rhodos, när temperaturen gick över 37 grader. Men mår man dåligt till kropp eller själ, så tål åtminstone inte jag, riktigt varmt längre. Jag förstår fullständigt dom äldre, som har ont av värmen.

Ska snart bänka mig framför TV:n och titta på Hjalmar. Han brukar vara rolig. Ska fixa nåt ätbart också...

29 maj, 2009

Sommar

Det känns som om sommaren är på väg. Skönt!

Så kändes det inte igår kväll. Tack och lov satt vi inomhus, vi från "Musslan" (den lokala gyncancerföreningen). Vi åt god mat och hade trevligt. Tur att vi kom redan 18.00. En timme senare var det högljutt, så det var jobbigt. Är ljud- och ljus-känslig pga ME:n. Dom andra vid bordet, tyckte också att det var högljutt. Det gick att prata högt med grannen, men sen var det svårt att göra sig hörd. Men det var det enda negativa. Ikväll har dom en artist, jag gärna skulle lyssnat på, men jag orkar inte två dagar i rad. Dom har många bra artister, så jag får välja nån annan istället. För dit vill jag gå fler gånger. Bra om det blir sommarkvällar så det går att sitta ute. Det blir en helt annan ljudnivå då.

Har haft många kaffegäster denna veckan. Fick besök av en kille i em. som jag inte sett på länge. Det var jättetrevligt.

Det värsta är att det tar tid och ork, hur trevligt det än är. Jag har några timmars "borden" som jag lovat att göra. Ska bli skönt när det är gjort. I almanackan är hela nästa vecka vit. Men jag vet hur fort det kan ändra sig.

Är det fint väder imorgon, så ska jag försöka ta mig till Stadsträd-gården och titta på blomsterprakten. Måste ändå handla, så det blir bara en liten omväg. Får i nödfall ta färdtjänst hem efter att jag handlat.

28 maj, 2009

Hej igen

Jag hann inte in här igår. Det kändes som om nåt fattades.

Är lite lätt stressad idag också. Om 2½ timme ska jag iväg. Den lokala gyncancerföreningen bjuder på mat på Café August, ett mycket trevligt ställe. Jag ser fram emot att få träffa dom jag känner och andra också, så klart. I början såg jag fram emot att få bli stödperson. När jag ringde första gången till dom, så fick jag prata med en tjej som varit frisk/cancerfri i 15 år. Det kändes väldigt hoppfullt. Nu får jag ge upp dom drömmarna. Den som ringer för att få stöd, vill inte prata med nån som har obotlig cancer.

Jag jobbade ett tag på Röda Korsets Telefonjour. Det ger så oerhört mycket, när man ger, utan att förvänta sig nåt tillbaka. Ibland kände jag att samtalet verkligen gav den som ringde något och dessutom varje gång jag gick hem, var jag så oerhört tacksam över, att jag inte kände mig ensam, jag var inte psykiskt sjuk, ingen ångest med mera.

Nu ska jag hoppa i badet. Ja hoppa var nog en överdrift, kliva mycket försiktigt i, är nog sanningen närmare. Det tar 1½ - 2 timmar innan hela jag är klar, sen behöver jag nog vila lite innan jag åker.

26 maj, 2009

Google

Har idag fått hjälp med att ändra utseendet på bloggen. Tror inte att jag är riktigt klar än. Att kolla på alla bakgrunder och testa en del av dom, TOG TID! Men roligt var det.

Sen googlade jag på "äggstockscancer + blogg". Det fanns en del att välja på, om man säger så. Jag la in dom eventuellt intressanta under favoriter och så får jag beta av dom en i taget. Klockan går ju så fort när man gör nåt sånt.

Jag testade igår igen. Sissi bryr sig inte om när jag grejar i köket. Men igår så tänkte jag TONFISK, och nog kom hon och kollade vad som var på gång. Jag tänkte det INNAN jag plockade fram den. Ibland är jag övertygad om att katter är tankeläsare, fast bara när dom själva vill så klart.

Skulle varit och hälsat på dotra och barnbarnet i går, men hon har lunginflammation, så hon får vänta på besök från mig. Hoppas att lillen klarar sig. Vet inte om lunginflammationen i sig är smittsam eller om det är förkylningsbacillerna som är det?

Nu kom Sissi och talade om att hon varit på lådan (står bakom mig). Jag har fortfarande inte kommit på om hon säger:"Nu är jag klar, städa efter mig." eller om hon säger: "Nu har jag kissat IGEN. Låt det nu för Guds skull få vara ifred."

Har gjort nåt jag inte gjort förut: har köpt belgiska jordgubbar. Dom var ok, som vanliga svenska, fast inte som dom bästa. Skivade jordgubbar ihop med turkisk youghurt med lite vaniljsocker är supergott! Första gången jag blev bjuden på det, fick jag det i ett glas på fot, med en jordgubbe på toppen. Läckert!

Nu ska jag börja göra i ordning för kvällen. Så jag gör som dom på "Macken" och säger:

Hej då, bloggen...

25 maj, 2009

Födelsedag

Det är inte jag som fyller utan katten. När jag hämtade henne (från djurskyddsföreningen) den 25 november 2002, så sa dom att hon var mellan 2 och 3 år, det blir ju 2½ år den dan, vilket gör att hon fyller 25 maj. För födelsedag MÅSTE hon ju bara ha.

Nåt gott att äta ska hon allt få. Tonfisk var längesen och det tycker hon om. Hon är lite egen, men inte bortskämd, när det gäller mat. Vill inte ha "blötmat", bara torrfoder, vilket är väldigt praktiskt. Inte heller räkor eller fisk (rå eller kokt). Han i fiskbilen tittade konstigt på mig, när jag ville köpa en liten strömming :-). Vad som är väldigt gott är kryddstarka såser eller stuvningar, flottyrmunkar, ärtor, vaniljvisp/grädde, romsås, fast rommen ligger kvar, hur hon nu bär sig åt. Jag köper kattmat på djursjukhuset och har som "godis", så kan jag vara riktigt generös med den sorten, utan att ha dåligt samvete.

Har alltid tidigare sett mig som hundmänniska (har inte träffat på många katter innan), men när jag började tänka på, vad jag ville ha = orkade med, så förstod jag att jag pratade om en katt, innekatt, dessutom en vuxen katt. Nåt annat orkade jag inte med. Vår relation bygger på kärlek och respekt. Kel är väl mer på hennes villkor. Men jag kom på, att om jag var kelfrisk (det är friskt att vilja kela), så satte jag mig framför datorn och vips, så satt hon i knäet. Det fungerar inte jämt nuförtiden, men ofta. När jag har varit riktigt dålig och behöver vila, då lägger hon sig på mitt bröst när jag ligger i soffan. 3 timmar är det längsta hon har legat. Hur hon vet att jag behöver vila, förstår jag inte. Men djuren förstår oss bättre, än vad vi förstår dom.

Jag var till en djurpratare efter ett år. Sissi berättade vad som hänt innan hon och jag fann varann. Det kan jag inte säga nåt om, för jag vet ingenting om den tiden. Men allt det andra som Sissi berättade om, hur vi bor, hur vi har det med varann, hur jag är som person, det var klockrent. Sen sa djurpratarn också att Sissi hade blod i urinen. Att hon kan förmedla att det gör ont när hon kissar, det köper jag, men blod i urinen! Jag tog henne naturligvis till veterinären. Hon har blod i urinen, sa veterinären! Behövdes 2 antibiotikakurer, men sen var det borta.

När jag åkte till husvagnen förra året, så tog jag henne med och fy katten vad nervös jag var, när jag släppte henne lös. Det blir nog lika nervöst i år. Men jag kan inte lämna henne instängd i stan bara för att JAG är nervös. Såpass får jag allt bjuda på.

Tonfisk var det...

24 maj, 2009

Trött

Jag "snöade" in på en blogg för några timmar sedan och har sen dess läst hela. Kan inte bestämma mig, om jag känner mig tom i bollen eller full. Bloggen var väldigt svårläst, färgmässigt alltså.

Har blivit en vana (ef 5 dagar :-/ ) att gå in här och skriva varje kväll, så jag tänkte att jag smyger in lite lätt. Jag måste ju inte kläcka ur mig nåt vettigt egentligen. Men det känns helt klart lite bättre nu.

Ska passa på att gå och lägga mig nu, när jag är grötig i huvudet. Tack och lov har jag inga problem (så gott som aldrig) med att somna. Jag hade väldiga sömnproblem i minst 15 år, så det är nåt jag verkligen är tacksam för.

Godnatt!

23 maj, 2009

Förklaring...

Skönt när man får en förklaring till saker man undrar över. Göteborgsnumret på telefonräkningen är samma dagar som då jag "larmat". Pratade med syrran som undrade om det kunde vara färdtjänst, det var nog det som ledde hjärnan i rätt riktning.

Jag vet att larmet går över den vanliga hemtelefonen. När jag har så ont, så jag måste få en spruta, så larmar jag, natt som dag, så kommer det en (el 2) sköterskor hit och ger mig sprutan. I stället för att jag ska behöva byta om, ta mig till lasarettet, byta om, vänta på att dom får dit en läkare, som kan säga att det är ok att jag får en spruta. När det gör så ont så att jag kräks, så är det guld värt. MEN, jag fick föreslå det själv, avdelningen gjorde det inte. Det är jag lite besviken på, annars har jag bara gott att säga om avdelningen. Dom är änglar!

Efter Aktuellt och kvällsmaten blev jag fast framför TV:n. Det var tecknat och jag var tvungen att se hur det slutade. Jag brukar inte se tecknat på TV:n, kanske just därför att jag skulle bli sittande. Men jag älskar Disney's tecknade filmer. Jag ser dom helst ihop med min dotter, då skrattar jag både åt filmen och hennes glädje/skratt.

Just nu (20.00)är det ljuvligt ute, 19-20 grader. Satt nyss på balkongen, solen tittade in i 10 min och den var VARM. Satt där mellan ett och två också, solen sken halva tiden. Det är bara då(ett till två alltså), som jag har sol på balkongen. Har ett stort träd som skymmer resten av tiden. Men det är skönt, för när det är riktigt varmt, så kan jag sitta i skuggan på balkongen och det är mycket värt. Grannen har sol hela tiden, så hon kan använda sin balkong tidigare på våren och senare på hösten, men är det varmt ute, så blir det pott-hett där, så jag är inte avundsjuk. Skulle jag vilja vara i solen, kan jag lägga mig utanför huset vid kanalen. Men idag, med den cancerkroppen jag har, så gör jag det bara inte. Bryr mig inte om ifall jag är brun eller inte idag.

Att sola var bland det bästa jag visste förr. Jag var världens fryslort, så ligga på stranden och bli varm ända ini, det var lycka! Dessutom kopplade jag av totalt, alla bekymmer ramlade av på vägen dit. Nu, efter övergångsåldern, så är jag inte frusen längre. Jätteskönt, men jag kan ibland sakna dom gånger jag byltade på mig en massa kläder/plädar och blev skönt varm.

På tal om balkongen, så är det en skön tid när jag kan ha balkong-dörren öppen. Jag har en stol med dyna + pläd över armstöden, så det blir en liten koja till Sissi. Hon älskar att ligga därute. Jag har nätat in balkongen, och bor på tredje våningen, så jag kan ha dörren öppen dygnet om när temperaturen tillåter.

22 maj, 2009

Äntligen...

...sitter jag här igen. Har varit på väg sen mitt på dagen.

En vanlig dag:

Det första jag gör när jag kommer upp, är att dricka min Forlax för magen och äta frukost, sen lägger jag mig i soffan och tittar på inspelat på videon i en timme. Sen är det dags att göra morgon-sysslorna. Bädda sängen, borsta tänderna och "gräva guld", alltså rensa kattlådan. Är det inget av ena sorten ena dan, så lovar jag att det är guld värt nästa dag. När jag jobbade räckte det att gå upp 20 min. innan jag skulle gå, nu behöver jag minst 2 timmar för att "bli människa". Sen behöver jag en paus igen, blir ofta morgontidningen. Sen har jag 3-4-5 timmar när jag har lite mera ork. Min syster och min dotter hjälper mig med sånt jag inte klarar av. Tvätt t ex, jag klarar inte trappen ner till tvättstugan eller putsa fönster. I början på året var det en tid när jag inte orkade handla, så då gjorde syrran det. Hur tacksam jag än är, så är det väldigt skönt att kunna handla själv. Efter 18.00 är kroppen trött, så då häckar jag i soffan eller framför datorn.

På torsdag ska jag göra ett undantag. Då bjuder "Musslan", den lokala gyncancer-föreningen, på mat på Café August. Mycket trevligt ställe. Jag har förstått att en del kvinnor vill inte vara medlemmar, eller vara med på våra träffar för:"det påminner mig så, om att jag har cancer". För mig är det precis tvärtom. Jag njuter av gemenskapen och är tacksam för tips och information, som jag kan få den vägen. Musslan är aktiv och jobbar för förbättringar för oss på lasarettet.

Åh, vad jag slåss med utseendet på den här bloggen. Väntar med spänning på min "hjälpare", få se vad hon klarar av att ändra.

Var och handlade (Gud välsigne rollatorn) i eftermiddags. Mjölken till kaffet hade blivit sur och då är det katastrof. På tal om kaffe. När jag var med barn så ville jag inte ha kaffe, som så många andra. Nu har jag märkt, att när cancervärdet är högt, då vill jag inte ha kaffe. Knepigt! Mycket smakade väldigt otäckt för ett tag sen. Nu har dom flesta smaklökarna återhämtat sig. Vet inte om det är cortisonet eller cyton som gjort att det mesta smakat beskt. Har fått för mig att det är just den salta smaken som blir besk istället. Inget vidare. Har också fått rådet att inte ge mig på favoritsaker om dom smakar konstigt.

Jag gjorde i ordning mina räkningar, innan jag gick till affären, så jag kunde posta dom (så gammalmodig är jag). MEN, då upptäckte jag nåt konstigt på telefonräkningen. Det står att jag ringt till Göteborg, vilket jag INTE har. Tittar på räkningarna förut i år: samma sak. Nu betalar jag bara 49 öre i uppkopplingsavgift, det blir c:a 2,50 per månad. Samtalen är mellan ½ - 3 min. MEN I ALLA FALL! Gör dom likadant till alla sina kunder, så blir det pengar av det. Numret finns inte på eniro eller hitta, varken som privat eller företag. När jag ringer numret, så tutar det som det kan göra i radion om mobilen ligger nära och sen tutar det upptaget. Detta ska undersökas! Återkommer!

21 maj, 2009

Fortsättning

Ja, nu sitter jag här igen. Jag har läst dom bloggar jag brukar följa.

Skönt med en röd dag. Folk tittar konstigt på mig, när jag säger det. Förstår att en del tycker att jag är knäpp, som tagit semester dom senaste åren. Det är snart 10 år sen jag slutade arbeta. Men jag har tidigare varit expert på att ha dåligt samvete (skulle kunnat skriva en bok om "Olika orsaker att ha dåligt samvete för."). Så för några år sen, bestämde jag mig för 3 veckors semester från "dåligt samvete", måsten och borden. Det var jätteskönt!!! Kunde efteråt se, att jag i alla fall hade klarat 1 vecka. Nästa sommar klarade jag alla tre. Förra året var jag så dålig att jag glömde bort det helt. Men i år ska jag banne mig ha semester igen.

Köpte en husvagn förra året. Den står på dotterns och svärsonens tomt, men vi ser inte över till varann. Det var faktiskt svärsonen som föreslog det hela, Gud välsigne honom. Tyvärr, så orkade jag inte vara där, så mycket som jag velat. Var hus-och katt-vakt en vecka och trodde att jag verkligen skulle få koppla av. Oj, vad jag bedrog mig. Var så dålig, att jag var tvungen att åka in till sjukhuset dagen innan dom kom hem.

Jag läste om peruk i ett av inläggen. Jag har allt ett litet "marsvin" i garderoben jag med. Första sommaren var jag hårlös. Som barn hade jag kort, rakt och mörkt hår. Så naturligtvis har jag alltid drömt om långt (mitt kommer inte längre än till axlarna innan det går av), ljust och lockigt hår. Så jag tänkte att det är nu eller aldrig, när jag skulle prova peruk. Jag sa vad jag ville prova och hon tittade konstigt på mig, men lät mig i alla fall få prova en sån. Den var inte så värst lång, men tillräckligt för att jag skulle se hur det såg ut. Jag såg ut som ett GAMMALT, AVDANKAT LUDER, om ni ursäktar uttrycket. MEN, det har haft det fina med sig, att sen den dagen har jag INTE drömt om nåt annat hår än det jag har. Jag har använt peruken 1 gång. Annars växlade jag mellan huckle eller utan. Vill jag känna känslan av att "slänga med det långa håret", så går det jättebra med en scarf :-).

Just nu får jag cyto var 4:e vecka. Jag har också fått 3 av 4 veckor och annat däremellan. Cyto har jag fått sen mars förra året, så det är ju inte konstigt att kroppen äv svag. Jag tycker ändå att jag har haft tur vad det gäller biverkningar.
Det kunde varit värre.

Dags för kvällsmat.

20 maj, 2009

Början

Jag har läst bloggar ett tag nu och känner att jag vill pröva jag också. Prata om livet, både roligt och allvarligt, och även om min äggstockscancer.

Har en dotter på snart 30 år med en egen familj. Är mormor till en pojk på 16 mån. och det är ett knyte till på väg.

Är sambo med en katt-tjej. Har varit gift 2 gånger men föredrar katten :-).

Har varit/är utbränd. Jag har sedan 10 år en sjukdom som hetet ME (trötthetssyndrom). Den gör, att jag bland annat, har väldigt lite energi. Dom första åren orkade jag inte ens sköta mat, hygien, städning mm ordentligt. Orkar inte så mycket mer idag, fast jag är inte alls lika trött. Efter några månader av fruktansvärd magvärk i slutet av 2006 (så fort jag åt, kändes det som om jag låg på förlossningen = åt nästan inget, blev ännu svagare),så fick jag besked om cancer i febr -07. Så efter operation och början med cyto, så trots biverkningarna, mådde jag bättre och kände mig starkare än jag gjort på 15 år. Så att jag fick ett besked med dålig prognos, kunde jag inte ta till mig.

På första kontrollen efter behandlingen, så hade jag väldigt lågt "cancervärde". Nästa koll (4 mån till) hade det höjts MYCKET. DÅ först förstod jag allvaret. Då hade det gått ett år. Dålig prognos + snabbt återfall = inte bra alls. Cancern kommer inte att försvinna (många små knottror = går inte att operera bort eller stråla), frågan är hur länge jag kan hålla den i schack. Jag känner ju att kroppen, speciellt benen, är väldigt svaga.

Är tacksam för den hjälp som finns att få: Larm, rollator, färdtjänst mm.

Tack och lov så mår själen bra och har gjort, så gott som hela tiden. Har jobbat med mig själv i ett självhjälpsprogram och har fått en stark tro på min högre makt. OBS! Jag är inte religiös. Men jag får idag en trygghet, som är större än den jag letat efter i hela mitt liv. Tror på att det är en mening med det som sker, även om jag inte alltid förstår varför.

Jag har slitit hårt med att försöka få till den här bloggen. Tack och lov får jag hjälp, men så sitter jag där själv och kommer ingenstans igen. Det är först nu, efter ett telefonsamtal, som jag lyckats komma till stället där jag skriver. Men bättre sent än aldrig.

Det kommer mera ...