22 maj, 2009

Äntligen...

...sitter jag här igen. Har varit på väg sen mitt på dagen.

En vanlig dag:

Det första jag gör när jag kommer upp, är att dricka min Forlax för magen och äta frukost, sen lägger jag mig i soffan och tittar på inspelat på videon i en timme. Sen är det dags att göra morgon-sysslorna. Bädda sängen, borsta tänderna och "gräva guld", alltså rensa kattlådan. Är det inget av ena sorten ena dan, så lovar jag att det är guld värt nästa dag. När jag jobbade räckte det att gå upp 20 min. innan jag skulle gå, nu behöver jag minst 2 timmar för att "bli människa". Sen behöver jag en paus igen, blir ofta morgontidningen. Sen har jag 3-4-5 timmar när jag har lite mera ork. Min syster och min dotter hjälper mig med sånt jag inte klarar av. Tvätt t ex, jag klarar inte trappen ner till tvättstugan eller putsa fönster. I början på året var det en tid när jag inte orkade handla, så då gjorde syrran det. Hur tacksam jag än är, så är det väldigt skönt att kunna handla själv. Efter 18.00 är kroppen trött, så då häckar jag i soffan eller framför datorn.

På torsdag ska jag göra ett undantag. Då bjuder "Musslan", den lokala gyncancer-föreningen, på mat på Café August. Mycket trevligt ställe. Jag har förstått att en del kvinnor vill inte vara medlemmar, eller vara med på våra träffar för:"det påminner mig så, om att jag har cancer". För mig är det precis tvärtom. Jag njuter av gemenskapen och är tacksam för tips och information, som jag kan få den vägen. Musslan är aktiv och jobbar för förbättringar för oss på lasarettet.

Åh, vad jag slåss med utseendet på den här bloggen. Väntar med spänning på min "hjälpare", få se vad hon klarar av att ändra.

Var och handlade (Gud välsigne rollatorn) i eftermiddags. Mjölken till kaffet hade blivit sur och då är det katastrof. På tal om kaffe. När jag var med barn så ville jag inte ha kaffe, som så många andra. Nu har jag märkt, att när cancervärdet är högt, då vill jag inte ha kaffe. Knepigt! Mycket smakade väldigt otäckt för ett tag sen. Nu har dom flesta smaklökarna återhämtat sig. Vet inte om det är cortisonet eller cyton som gjort att det mesta smakat beskt. Har fått för mig att det är just den salta smaken som blir besk istället. Inget vidare. Har också fått rådet att inte ge mig på favoritsaker om dom smakar konstigt.

Jag gjorde i ordning mina räkningar, innan jag gick till affären, så jag kunde posta dom (så gammalmodig är jag). MEN, då upptäckte jag nåt konstigt på telefonräkningen. Det står att jag ringt till Göteborg, vilket jag INTE har. Tittar på räkningarna förut i år: samma sak. Nu betalar jag bara 49 öre i uppkopplingsavgift, det blir c:a 2,50 per månad. Samtalen är mellan ½ - 3 min. MEN I ALLA FALL! Gör dom likadant till alla sina kunder, så blir det pengar av det. Numret finns inte på eniro eller hitta, varken som privat eller företag. När jag ringer numret, så tutar det som det kan göra i radion om mobilen ligger nära och sen tutar det upptaget. Detta ska undersökas! Återkommer!

2 kommentarer:

  1. Mysko, det där med teleräkningen! Hm..
    Kul att du har startat en blogg! Här har du ju en till du kan be om hjälp, bara att ringa! Jag tycker det är kul att fixa o trixa med bloggen, så jag står gärna till tjänst! Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Va? Mystiska tele-fån-samtal? Det här måste utredas! Bums! Kommer nog i morgon ner till stan...Kram!

    SvaraRadera