Födelsedag

Det är inte jag som fyller utan katten. När jag hämtade henne (från djurskyddsföreningen) den 25 november 2002, så sa dom att hon var mellan 2 och 3 år, det blir ju 2½ år den dan, vilket gör att hon fyller 25 maj. För födelsedag MÅSTE hon ju bara ha.

Nåt gott att äta ska hon allt få. Tonfisk var längesen och det tycker hon om. Hon är lite egen, men inte bortskämd, när det gäller mat. Vill inte ha "blötmat", bara torrfoder, vilket är väldigt praktiskt. Inte heller räkor eller fisk (rå eller kokt). Han i fiskbilen tittade konstigt på mig, när jag ville köpa en liten strömming :-). Vad som är väldigt gott är kryddstarka såser eller stuvningar, flottyrmunkar, ärtor, vaniljvisp/grädde, romsås, fast rommen ligger kvar, hur hon nu bär sig åt. Jag köper kattmat på djursjukhuset och har som "godis", så kan jag vara riktigt generös med den sorten, utan att ha dåligt samvete.

Har alltid tidigare sett mig som hundmänniska (har inte träffat på många katter innan), men när jag började tänka på, vad jag ville ha = orkade med, så förstod jag att jag pratade om en katt, innekatt, dessutom en vuxen katt. Nåt annat orkade jag inte med. Vår relation bygger på kärlek och respekt. Kel är väl mer på hennes villkor. Men jag kom på, att om jag var kelfrisk (det är friskt att vilja kela), så satte jag mig framför datorn och vips, så satt hon i knäet. Det fungerar inte jämt nuförtiden, men ofta. När jag har varit riktigt dålig och behöver vila, då lägger hon sig på mitt bröst när jag ligger i soffan. 3 timmar är det längsta hon har legat. Hur hon vet att jag behöver vila, förstår jag inte. Men djuren förstår oss bättre, än vad vi förstår dom.

Jag var till en djurpratare efter ett år. Sissi berättade vad som hänt innan hon och jag fann varann. Det kan jag inte säga nåt om, för jag vet ingenting om den tiden. Men allt det andra som Sissi berättade om, hur vi bor, hur vi har det med varann, hur jag är som person, det var klockrent. Sen sa djurpratarn också att Sissi hade blod i urinen. Att hon kan förmedla att det gör ont när hon kissar, det köper jag, men blod i urinen! Jag tog henne naturligvis till veterinären. Hon har blod i urinen, sa veterinären! Behövdes 2 antibiotikakurer, men sen var det borta.

När jag åkte till husvagnen förra året, så tog jag henne med och fy katten vad nervös jag var, när jag släppte henne lös. Det blir nog lika nervöst i år. Men jag kan inte lämna henne instängd i stan bara för att JAG är nervös. Såpass får jag allt bjuda på.

Tonfisk var det...