30 september, 2009

En sista hälsning

Hej! Jag som skriver nu är systeryster som essge kallade mig. Hon själv har lämnat oss för en annan värld, fylld av katter, rostade nötter och massor av kärlek. Hon var nyfiken på livet trots sin sjukdom som innebar mycket smärta och elände. Hon dog den 9 september på natten. Jag var mycket hos henne och hon klagade aldrig. Eller nästan aldrig, säg den människa som aldrig klagar över något. Men hon ansåg att hon trots allt var lyckligt lottad som hade mat för dagen, pengar som räckte och en familj som älskade henne. Men hennes nyfikenhet på döden var starkare än den på livet.

Begravningen blev precis så som vi (och hon) ville ha den. Massor av ljus, inte mycket blommor, bara en del. Vi fick också skriva små lappar med en sista hälsning. Dessa brändes sen upp symboliskt i en öppen spis. Livet kan synas orättvist, men livet i sig har inte dessa tankar, det är bara vi människor som bär dom.

"Gud, ge mig SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden"

Ha det bra, lev väl och ta hand om er!