20 maj, 2009

Början

Jag har läst bloggar ett tag nu och känner att jag vill pröva jag också. Prata om livet, både roligt och allvarligt, och även om min äggstockscancer.

Har en dotter på snart 30 år med en egen familj. Är mormor till en pojk på 16 mån. och det är ett knyte till på väg.

Är sambo med en katt-tjej. Har varit gift 2 gånger men föredrar katten :-).

Har varit/är utbränd. Jag har sedan 10 år en sjukdom som hetet ME (trötthetssyndrom). Den gör, att jag bland annat, har väldigt lite energi. Dom första åren orkade jag inte ens sköta mat, hygien, städning mm ordentligt. Orkar inte så mycket mer idag, fast jag är inte alls lika trött. Efter några månader av fruktansvärd magvärk i slutet av 2006 (så fort jag åt, kändes det som om jag låg på förlossningen = åt nästan inget, blev ännu svagare),så fick jag besked om cancer i febr -07. Så efter operation och början med cyto, så trots biverkningarna, mådde jag bättre och kände mig starkare än jag gjort på 15 år. Så att jag fick ett besked med dålig prognos, kunde jag inte ta till mig.

På första kontrollen efter behandlingen, så hade jag väldigt lågt "cancervärde". Nästa koll (4 mån till) hade det höjts MYCKET. DÅ först förstod jag allvaret. Då hade det gått ett år. Dålig prognos + snabbt återfall = inte bra alls. Cancern kommer inte att försvinna (många små knottror = går inte att operera bort eller stråla), frågan är hur länge jag kan hålla den i schack. Jag känner ju att kroppen, speciellt benen, är väldigt svaga.

Är tacksam för den hjälp som finns att få: Larm, rollator, färdtjänst mm.

Tack och lov så mår själen bra och har gjort, så gott som hela tiden. Har jobbat med mig själv i ett självhjälpsprogram och har fått en stark tro på min högre makt. OBS! Jag är inte religiös. Men jag får idag en trygghet, som är större än den jag letat efter i hela mitt liv. Tror på att det är en mening med det som sker, även om jag inte alltid förstår varför.

Jag har slitit hårt med att försöka få till den här bloggen. Tack och lov får jag hjälp, men så sitter jag där själv och kommer ingenstans igen. Det är först nu, efter ett telefonsamtal, som jag lyckats komma till stället där jag skriver. Men bättre sent än aldrig.

Det kommer mera ...

1 kommentar:

  1. Vad duktig du är som lyckats så bra med bloggen så här långt! Nu vet jag också hur man sätter in en klocka...

    SvaraRadera