Hej igen

Jag hann inte in här igår. Det kändes som om nåt fattades.

Är lite lätt stressad idag också. Om 2½ timme ska jag iväg. Den lokala gyncancerföreningen bjuder på mat på Café August, ett mycket trevligt ställe. Jag ser fram emot att få träffa dom jag känner och andra också, så klart. I början såg jag fram emot att få bli stödperson. När jag ringde första gången till dom, så fick jag prata med en tjej som varit frisk/cancerfri i 15 år. Det kändes väldigt hoppfullt. Nu får jag ge upp dom drömmarna. Den som ringer för att få stöd, vill inte prata med nån som har obotlig cancer.

Jag jobbade ett tag på Röda Korsets Telefonjour. Det ger så oerhört mycket, när man ger, utan att förvänta sig nåt tillbaka. Ibland kände jag att samtalet verkligen gav den som ringde något och dessutom varje gång jag gick hem, var jag så oerhört tacksam över, att jag inte kände mig ensam, jag var inte psykiskt sjuk, ingen ångest med mera.

Nu ska jag hoppa i badet. Ja hoppa var nog en överdrift, kliva mycket försiktigt i, är nog sanningen närmare. Det tar 1½ - 2 timmar innan hela jag är klar, sen behöver jag nog vila lite innan jag åker.