En sista hälsning

Hej! Jag som skriver nu är systeryster som essge kallade mig. Hon själv har lämnat oss för en annan värld, fylld av katter, rostade nötter och massor av kärlek. Hon var nyfiken på livet trots sin sjukdom som innebar mycket smärta och elände. Hon dog den 9 september på natten. Jag var mycket hos henne och hon klagade aldrig. Eller nästan aldrig, säg den människa som aldrig klagar över något. Men hon ansåg att hon trots allt var lyckligt lottad som hade mat för dagen, pengar som räckte och en familj som älskade henne. Men hennes nyfikenhet på döden var starkare än den på livet.

Begravningen blev precis så som vi (och hon) ville ha den. Massor av ljus, inte mycket blommor, bara en del. Vi fick också skriva små lappar med en sista hälsning. Dessa brändes sen upp symboliskt i en öppen spis. Livet kan synas orättvist, men livet i sig har inte dessa tankar, det är bara vi människor som bär dom.

"Gud, ge mig SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden"

Ha det bra, lev väl och ta hand om er!

Trött

Hej.

Har varit väldigt trött. Vet inte om det är den nya medicinen, Tamoxifen, som gör det. Det har varit en relativt lugn helg. På lördagen var jag till Apoteket och sen köpte jag sushi på vägen hem. Jag har snöat in totalt på sushi. Från det jag sväljer sista tuggan, så tänker jag ofta på nästa gång jag ska kunna få äta igen. Frosseri kallas denna dödssynd.

Jo, det kunde varit värre. Det är nog ganska nyttig mat, vad jag har förstått. Det är väl plånboken som tar mest stryk. Men det kunde varit värre det också. Spelmissbruk t ex. Jag lär inte kunna äta sushi för tusentals kronor i veckan. Jag kommer ju att för-äta mig, det förstår jag, men jag tänker njuta så länge det går. Dom har stängt söndag - måndag som tur är.

Söndag gjorde jag nåt som jag försökt ta tag i, i några månader. Nu har jag sett Johnny Cash. Besviken - ja, lite. Han såg inte ut som min bild av Johnny Cash och han lät inte som honom heller. Han var ju en idol, när jag växte upp. Jag har bara sett honom live en gång och på ganska långt håll dessutom. Dom har säkert gjort sin hemläxa när dom gjorde filmen, det är nog min minnesbild som hamnat på sniskan. Men, men nu är det i alla fall gjort.

Igår morse var jag barnvakt, ensam, för första gången på MYCKET länge. Jag orkar ju inte lyfta honom, men det gick bra ändå. Han skrek när dom gick, men det gick snart över. Sen dansade vi, kastade boll, läste lite med mera. Vi hade jättetrevligt. Det tog ganska hårt på krafterna, trots att det bara var en timme, men det berodde nog mycket på, att det var så tidigt på förmiddagen, jag hade inte hunnit "bli människa" än. Jag behöver minst två timmar, helst tre för att må ok.

Idag har jag tagit det lugnt, bara varit och handlat lite.

En väninna kan inte kommentera på min blogg. En annan vän kunde inte göra det för en månad sen. Är det fler som inte kan, så är jag tacksam om ni talar om det för mig. Min mail-adress är: siw49@hotmail.com.

Nu ska jag sätta mig framför TV:n och göra minsta möjliga ...

Massage

Har glömt bort att berätta att det var jättetrevligt i Tolita. Min kära syster var med. Lillkillen var klippt för första gången och såg mycket äldre ut än sist. Han var så jättefin. Strul med resandet som vanligt. Dom (Färdtjänsten) hittar inte när det är dags att hämta mig. Även om dom får tydliga instruktioner, så funkar det inte riktigt ibland i alla fall.

Har idag varit och blivit klippt. Nöjd som vanligt. Håret har blivit tjockare, mörkare och tom lite lockigt. Har ju alltid förr önskat mig lockigt hår, nu när jag äntligen får det, så klipper jag av det så fort det visar sig (ser bara risigt ut). Har ätit B-vitaminer ½ - 1 år nu, och naglarna har blivit mycket tjockare och slätare. Påverkar nog håret också.

Sen åt jag dagens lunch. Wallenbergare. Det var ok.

SEN var jag och fick massage. Oljemassage. Gudomligt skönt och kändes det som: välbehövligt. Jag har blivit nekad massage på flera ställen, eftersom jag har cancer. Har frågat läkarna, men dom förstår inte varför. Åtminstone avslappningsmassage borde ju göra gott. Jag vet att kraftig massage kan "köra igång" t ex förkylning, så jag förstår att det händer saker i kroppen, men mjuk massage borde göra gott tycker jag. Nån mer som har råkar ut för det? Jag har sagt att jag skriver gärna på ett papper, att det är på eget ansvar, men det hjälper inte det heller.

Igår fick jag kaffe-besök av en god vän. Var väldigt trevligt. Finns ingen som jag har så roligt ihop med. Skönt att få skratta.

Sen på em. gick jag och köpte sushi. Finns ett väldigt fräscht ställe i närheten. Jag har snöat in totalt på sushi. Det är så jättegott. Det är så sällan som jag unnar mig saker, men nu har det blivit sushi några gånger + massage. Det är jag värd ...

Läkarbesök

Nu har jag varit på besök hos läkaren som studerar. Alltid trevligt att träffa henne. Hon är rak och ärlig och vill verkligen mitt bästa. Tar sig tid att förklara.

Så nu har jag slutat med cyto och börjat äta hormontabletter, Tamoxifen. Antiöstrogen. Har förstått att många/alla bröstcancer-patienter äter såna i 5 år. Jag har ju äggstockscancer, men det är väl det som finns kvar att prova.

När jag fick mina klimakteriebesvär för 15 år sedan, så fick jag östrogen. Det var ingen som sa att det är betydligt större risk att få cancer om man äter östrogen. Läkarna kanske inte visste det då heller. Några år senare var det diskussioner om något förhöjd risk för bröstcancer. Jag åt östrogen i 8 år, dom hjälpte bra mot klimakteriebesvären.

Jag har under sista året undrat om det inte fanns nåt sånt samband, för vi är inte cancerbenägna inom familjen. Tack och lov grämer jag mig inte. Jag gjorde vad jag trodde var bäst då, utifrån dom kunskaper jag hade då. Mer kan man inte göra.

Så nu får vi se vad det blir för biverkningar. Har förstått via bloggarna att det kan förekomma en hel del mindra trevliga såna. Har bl a hört talas om att hjärnan blivit konstig. Tycker det känns så redan nu och jag har bara ätit sen i går kväll, så det är nog inbillning, eller annan trötthet.

Har varit och fikat med en god vän idag. Jättetrevligt. Passade på att köpa mer rabarber när jag ändå var på stan. Jag slängde förra rabarberpajen, för den blev så misslyckad. Idag blev den MYCKET BÄTTRE. Kanske ska ta mig en liten bit till ...

Måsar

Idag har jag allt hört dom igen. Det var nog ösregnet igår som gjorde att dom låg lågt. Nu tränar dom vingarna inför flytten igen. Jag vet inte om dom flyttar till Vänerns Kust eller till Västkusten, eller nånannanstans. Nånstans med vatten borde det ju vara. Sen är det tyst tills nästa vår/försommar igen.

Det har varit en lugn och skön helg. Har sovit mycket, 12 timmar i förrgår och nästan 15 timmar inatt. Inte konstigt att jag tycker att dagarna går fort! Men under veckan ställer jag klockan på nio eller tio. Jag är rädd att jag vänder på dygnet annars och det vill jag inte. Behöver 10 - 11 timmars sömn pga ME:n + några till pga cancern. Skulle jag sova mycket mindre på natten, så skulle jag slockna under dagen och av två onda ting ...

Håller på och läser "Kristendom för ateister" av Olle Carlsson (präst). Intressant bok. Hur mycket ateist jag än har varit, har jag alltid tyckt att religion varit ett intressant ämne. Vad olika religioner/ samfund/sekter anser om olika saker.

Imorn ska jag ta med kära syster till dotra med familj. Det blir säkert trevligt. Det brukar det vara när vi ses. Ser fram emot att få träffa barnbarnet ...

Rabarberpaj/sushi

Nu är jag här igen. Har just ätit rabarberpaj, som inte blev lika god som den brukar. Men det blir den nog nästa gång. Enkelt och bra recept. Det var nog rabarbern som det kunde varit lite mer av och lite fräschare.

Var och åt sushi med dotra igår, det var desto godare. Hade förståndet med mig, så jag gav mig i tid också, så jag slapp må illa av att äta för mycket. Har väldigt svårt att ge mig att äta, om det finns kvar och är väldigt gott.

Tycker inte om att laga mat, men är väldigt förtjust i att äta. Förr kunde jag äta mängder också, men den tiden är förbi.

Jag har inte tänkt särskilt mycket på beskedet i torsdags. Hjärnan förstår allvaret, men känslan vill inte. Det får vara som det är, tills på tisdag, när jag har tid hos läkaren.

Har varit tyst på måsfronten idag, eller också har jag inte tänkt på dom.

Saknar dom varma sommarkvällarna ...

Utebliven behandling

Dom tömde magen på mig idag, vilket var väldigt skönt. Har varit svårt att få i mig mat sista veckan, det är ju redan fullt. Har kräkts några gånger också. Det är ju egentligen min "må som bäst-vecka".

Skulle ha fått cyto idag, men det blev inget, eftersom värdena hade stigit igen. MYCKET! Ingen höjdare precis. Jag ska få träffa den läkaren som är duktigast på cancer, på tisdag. Hon studerar varannan vecka, så det är därför som jag inte träffar henne i vanliga fall. Vet att det finns fler cyto-sorter, men jag tror att dom har provat dom vanligaste nu, resten ger svårare biverkningar. Om jag trodde att dom hjälpte vore det väl inte lika svårt, men valet blir förmodligen att välja mellan att må bra i två månader eller dåligt i sex. Det är INTE sagt nåt om tid, det här var bara ett räkneexempel. Jag lever ju redan på övertid.

Dom stackars måsungarna går dyblöta på taket. Det är väsen flera gånger om dan i tjugo - trettio minuter och 6-7-8 måsar som flyger runt. Undrar om ungarna är så pass flygfärdiga, så att dom vuxna är med och hejar på när dom tränar? Ser inte tillräckligt bra för att skilja dom åt i luften.

Ser extra dåligt just nu, eftersom jag måste ladda med Cortison inför Cyton, men det ger förhoppningsvis snart med sig. Det gör i alla fall jag, ger mig menar jag ...

MIN Högre Makt

Jag vill berätta om MIN Högre Makt. OBSERVERA! MIN Högre Makt. Jag tänker inte ge bort den, ännu mindre pracka på nån annan den. Kan inte ens berätta hur jag gjorde, eftersom jag inte gjorde någonting. Då. Jag ser mig inte som religiös och definitivt inte som kristen.

Jag växte upp som ateist. Bombarderade lärarna med frågor dom inte kunde svara på. Jag kommer ihåg en faster som jag var avundsjuk på. Hon var kristen och trygg i sig själv. Hon var, som man tycker att en kristen ska vara. Stark, omhändertagande, varm, ödmjuk, ville alla väl.

När min dotter gick i Kyrkans barntimmar, så halkade jag in på ideellt arbete i kyrkan. Inte för att jag sökte något, utan för att diakonen var så snygg. Men där nånstans hittade Gud mig. Var enklast att säga han och Gud. Det gör jag för det mesta fortfarande.

Då var det någon som jag bad om saker och händelser. Det blev ju som jag ville, nån gång ibland, så jag fortsatte min aftonbön. Kände att det gav mig trygghet. Så för knappt tio år sedan, började jag i en självhjälpsgrupp, av en helt annan orsak. Men vi lär känna oss själva, lär oss varför vi har dom känslor och beteenden som vi har och hur vi kan göra för att lära om. Bland annat får vi lära oss, att det finns någonting som är starkare än vi själva.

Då fick jag tänka och lära om, om Gud. Gud gör inte det vi kan göra själva. Men han ställer saker i vår väg, sen är det upp till oss att välja rätt. Det är inte alltid meningen att vi ska gå den lättaste vägen. Men vi kan be om styrka. Att gå emot våra rädslor t ex. Hade ingen aning om att det fanns så väldigt mycket jag var rädd för. Hade jag fått frågan tidigare, så hade jag svarat spindlar. Punkt, slut. Jag har haft spindelfobi. Men att det skulle finnas mer, det hade jag ingen aning om.

En rädsla var att må bra. Jag som hade jagat trygghet och lycka i hela mitt liv, skulle jag vara rädd för att må bra? Jo, det var så. Trygghet är det man är van vid, hur hemskt och bedrövligt det än är. Det behöver inte vara "stora" saker i andras ögon, fast dom är förskräckliga i ens egna. Jag slet hårt i fyra år innan jag vågade försöka må bra (det är ju verkligen nåt positivt att arbeta med, även om det var svårt). När jag började aftonbönen med "Tack Gode Gud för idag" i stället för "Tack Gode Gud för ännu en dag" (=mindre kvar att leva), då förstod jag att det hade vänt.

Det har vart en lång process fram tills idag. Idag tackar jag i första hand för saker. Att ha tak över huvudet, mat för dagen. Att jag får känna mig trygg. Gud ger mig en trygghet, som är större än den jag letat efter i hela mitt liv. Det är faktiskt inte självklart att vara född i Sverige (alla här har inte tak över huvudet heller). Jag ber för mina nära och kära. Jag beordrar inte Gud vad han ska göra med/för dom, det har jag ingen rätt att lägga mig i. Skulle min dotter t ex bli allvarligt sjuk, så skulle jag ju inte kunna hålla mig, utan jag skulle be om att hon blir frisk. Och det vore säkert ok. Men jag lägger mig inte i det "vanliga" livet på gott och ont.

Under dom här 2½ åren jag har haft obotlig cancer, så har jag fått ha förmånen att må själsligt bra för det allra mesta. Känner fullständig tillit, till att det blir som det är meningen att det ska bli. Och dessutom att det finns en mening med det som sker. För snart åtta år sedan förlorade jag min fästman i levercancer. Då, om nån gång, hade jag ju anledning att tvivla på Gud och "meningen med allt", MEN tilliten blev i stället större, det var STORT.



"Religion är till för dom som tror på helvetet.
Andlighet är till för oss som har varit där".

Elegi

Om jag kommer ihåg rätt så betyder elegi "klagolåt" och här kommer den:

Jag är TRÖTT. Har nog varit för mycket ett tag. Jag var trött igår kväll, somnade före halv tio. Vaknade när medicinklockan ringde 06.00. Efter 10 min sov jag lika gott igen och vaknade när medicinklockan ringde 14.00. Det är SEXTON timmar. Jag hade gärna somnat om, men det kändes att, så gör man bara inte. NU kan jag ju fråga mig: Varför inte?

Jag har ont i nacken eller rättare sagt längst ner på vänster sida på bakhuvudet. Det fanns där igår också (ja, inte bakhuvet alltså utan värken. Jo det är klart att bakhuvet fanns där också. Nu ska jag sluta veckla in mig i nåt jag inte tar mig ur). Är bättre nu, men långt ifrån bra.

Men jag har i alla fall tak över huvudet. Det har inte måsungarna idag heller. Idag såg jag en som tog sig EN METER framåt. Det är framsteg. Föräldrarna måste ju mata dom, tills dom är flygfärdiga, för på taket finns det ingen mat. Upptäckte en unge till igår kväll, på ett annat tak. Sen flyttar dom nästan alla på en gång, och då blir det alldeles tyst resten av sommaren.

Regn och åska

Tänker på dom stackars måsungarna. Det är inte mycket till skydd dom har. Några pinnar direkt på taket. Det är allt. Så dom måste vara blöta nu.

Igår fick dom tydligen order om, att det var fara på färde, för dom la sig platt på taket, så gott det gick, det är korrugerad plåt. Där låg dom still i 20-30 min.

Det är tack och lov lite svalare ute. Det är jobbigt för kroppen med den här värmen.
Så jag blir inte ledsen om det blir lite svalare.

Ska bli spännande att se om det här inlägget fungerar. Det är nåt lurt med datorn. På raden längst upp, så står det "blogger.com" med vanlig svart stil, men allt det andra, både före och efter är ljusgrått. Men jag har läst kvällstidning, så jag kommer ju ut på nätet.

Ger mig här ifall det ändå inte "tar sig"...

Bladlöss / glass

Jag har bladlöss i kattmyntan. Om det tycker jag INTE!

Vet inte hur jag ska bli av med dom. Jag kan ju inte duscha med såpa eller vattna med "ohyrespray", när det är meningen att Sissi ska äta av det. Hon tycker att det är jättegott med kattmynta. En av dotras katter är väldigt förtjust i torkad kattmynta. Han rullar sig i det och blir HÖG en stund. Det syns hur ljuvligt han tycker att det är, han rullar med ögonen bl a. Men Sissi vill äta det färskt. Hon blir inte hög på nåt sätt, tycker bara att det är gott.

Har varit med en vän och ätit italiensk glass idag. Stället är inte nytt, dom har sålt choklad ett tag, men det är nytt med glass där. Visst var det gott, men ingen sensation. Har hittills inte hittat nåt som slår GB:s lakritsglass. Det värsta är, att jag inte har hittat nåt ställe som säljer den här i stan. Det fanns italiensk lakritsglass idag, men den smakade alldeles för lite lakrits, även om den var god.

ICA har haft halvliterspaket med lakritsglass, men jag hittar inte den heller längre.

Igår kom det upp en kompis med en blomma och en paket glass. I december kom hon med en amaryllis. Det värmer verkligen, när människor som man inte umgås med, tänker på en (hon vet att jag är sjuk).

Imorgon ska jag fika med en väninna som jag inte har träffat på ett tag, sen ska jag på stan med dotra. Hon ska köpa kläder, för hon och killen ska på bröllop på lördag. Roligt att få följa med (och köpa kläder alltså). Det kanske inte bara är mitt smakråd hon är ute efter, hihi, :-).

Nu ska jag sätta mig på balkongen, det är nog lite mindre kvavt där ute...

Lycka

Nu har jag upplevt lyckan igen. Jag har tvättat 4 maskiner. Känns jätteskönt! Att orka!

Måsungarna växer och frodas. Kroppen är nästan lika stor som föräldrarnas, men vingarna är kortare. Dom börjar få lite vitt på bröstet. Dom sitter/går och flaxar och kommer nån decimeter.

Även om vi har måsskrik så det räcker, så är det spännande att följa ungarna. Tack och lov så stör skriken mig inte, jag hör dom bara, när jag som nu tänker på dom.

Hittade några bloggar när jag googlade på äggstockscancer. Så jag håller på och läser ifatt några av dom. Jag tycker att min blogg borde varit med när jag googlade, men icke då. Vet inte vad dom går efter.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa och ta vara på en ljuvlig sommarkväll.

Sommar

Ja, nu har det verkligen blivit sommar. Äntligen. Kan sitta och njuta på balkongen sent på kvällen. Verkligen skönt. Men det behöver inte bli varmare än så här, om jag får bestämma, för då mår jag dåligt. Kroppen orkar ingenting då.

Sissi gillar det här också, för då står balkongdörren öppen hela natten.

Nackdelen kan vara högljudda grannar, men det brukar inte vara så ofta nuförtiden tack och lov. Vår innergård fungerar som en resonanslåda. Det låter som om folk sitter på min sängkant.

Jag är otroligt tacksam, att en av mina grannar är sambo nuförtiden. Förr var dom ett gäng, som stod utanför och rökte och med lite eldvatten i magen, så lät dom mer än vanligt. Dom höll på till elva - tolv på natten, innan dom drog ut på krogen. Då var jag så förbannad att det tog några timmar innan jag blev sömnig igen. Då kommer dom TILLBAKA för efterfest. Efter några timmar när värsta ilskan lagt sig och jag började bli sömnig igen. Då går DOM HEM. Så jag kanske fick en timmes sömn eller två, innan det var dags att gå upp och gå till jobbet.

Tack och lov så är det inte så nuförtiden.

Nu ska jag lägga mig och njuta av tystnaden.

Cancervärde

Fick för knappt en vecka sen, svar på cancervärdet. Det hade stigit till mer än det dubbla. Det var ingen höjdare. Det känns inte så! Jag tycker att kaffe är riktigt gott och då brukar cancervärdet vara lågt.

Ska ringa avdelningen och fråga om jag kan ta/lämna proverna några dagar tidigare. Dom kör dom bara på fredagar och jag får behandling på torsdagar. Men är det så att värdet fortfarande stiger, så måste det ju vara bra att få reda på det, så vi eventuellt kan byta cytostatika. Annars tar det fyra veckor till. Får se vad dom säger.

Det pågår spännande saker utanför mitt fönster. Måsungar! Jag bor på tredje våningen (av fem) och måsarna har byggt bo på taket på ett tvåvåningshus. Det började för 20-25 år sedan. Alltid EN unge. Fram tills för några år sen. Då var där plötsligt TRE stycken.

För några år sen, när dom var halvstora, så blev det ett himla väsen en morgon mellan kl.5-6. C:a 15 måsar skrek för allt dom var värda i en hel timme. Höll på att bli tokig(-are). Men sen var det bara två ungar kvar. Vad som hände lär jag aldrig få veta. Men sen har det varit 3 ungar. Undrar om det är samma fåglar som kommer tillbaka varje år? Först var det en måshona, som bara fick en unge och sen har platsen övertagits av en som får tre ungar?

Första gången jag såg en unge på taket, så tänkte jag: "Hoppas du klarar dig lilla vän", sen var det som en annan röst fyllde i "och blir en sån där stor skrikande mås", ooops.

Midsommar

Hoppas att ni också haft en jättefin midsommar.

Sen i torsdags har jag varit långt borta i oävla (stavning?)(=långt från all ära och redlighet). På andra sidan Kil rentav! Mitt ute i skogen i Tolita. Midsommarafton var det solsken hela dagen. Helt underbart! Det började regna mellan nio o tio på kvällen. Igår var mest mulet och lite regn, men idag har det varit jättefint.

Jag var så nervös, för jag skulle släppa Sissi lös, UTOMHUS. Hujedanemej! På torsdagen visade ingen av katterna intresse av att gå ut, förrän senare på kvällen och då fick bara dotras katter gå ut. Jag har alltså varit hus- och katt-vakt.

MEN på midsommaraftons morgon var det dags. Katterna gick ut strax efter åtta. Dotras katter kom och gick under dagen. Förra året så var Sissi borta som mest tre timmar, innan hon kom till husvagnen och kollade att jag var kvar. Nu var ju husvagnen borta med husfolket.

Så jag lyckades att hålla mig lugn, till fram emot åtta på kvällen. Då började jag bli övertygad om att det hade hänt nåt. Så då började det bli jobbigt. Men jag gjorde mig i ordning som vanligt vid tiotiden för att krypa till kojs. Det sista jag gjorde, var att jag tittade ut på altanen OCH SÅG ett par svartvita fötter under fåtöljen. Då vågade jag andas ordentligt igen. Om jag inte har börjat göra mig i ordning vid tiotiden här hemma, så kommer hon och säger till mig att, hörru du, nu är det läggdags. Undrar om det var samma klocka, som fick henne att agera då också. Igår kom och gick hon som dom andra katterna under dagen, och det kändes väldigt bra.

Jag har mått bra. Jag har inte haft ont. Så det har varit underbart avkopplande och jätteskönt. Tänkte innan på vad jag skulle göra, ifall jag fick så ont så jag behövde en spruta. Man kan ju börja med att vara förutseende! Det enda jag vet helt säkert, är att jag får ont i magen av svamp. Så det borde ju varit enkelt.

Förr när jag åkte till Stockholm, så unnade jag mig alltid en burk kantarellost, det var väldigt lyxigt. Jag har inte hittat nån sån på säkert ett år. Nu hade dotra köpt en åt mig. MMMMMMMmmmmmmmm, vad gott det var. Hann äta både kvällsmat och frukost innan jag kom på OJ OJ OJ, kantareller ÄR SVAMP! Jag blev otroligt förvånad över denna upptäckt. Nu är det ju ingen fara, för vi vet ju att är det nåt som heter nåt särskilt, "kantareller", "jordgubbar", "fisk" eller vad det vara månde: så innehåller det inte så värst mycket av den varan. För en gångs skull är jag tacksam för detta. Även om jag fortfarande tycker att det är lurendrejeri. Logik och min hjärna har inte alltid varit vänner, sen jag fick ME och cyton har ju inte gjort saken bättre.

Så jag kan inte ta åt mig hela äran av att det blev så lyckat. Nån där uppe måste gilla mig...